Össeby-bygden består av ett kulturlandskap, där människor levat och verkat alltsedan tidig forntid. Betydande delar av området brukar betecknas som riksintressant ur såväl kulturminnes- som naturvårdens och det rörliga friluftslivets synpunkt. Det är i denna miljö som Össeby hembygdsförening funnit grogrund och inspiration för sin verksamhet. Även om föreningen ännu är ganska ung, har den ett antal händelserika år att blicka tillbaka på. För den intresserade har föreningen ett omfattande programutbud att erbjuda.
Össeby kyrkoruin
|
|
1963 bildades Össeby kyrkoruin - Föreningen för dess restaurering och vård.
Ett omfattande upprustningsarbete möjliggjordes, framför allt genom ett betydande AMS-anslag, men också tack vare gåvor och insatser från enskilda personer. Med tiden, närmare bestämt 1970, gjordes kyrkoruinföreningen om, och därmed tillkom Össeby hembygdsförening i sin nuvarande form. Utöver fullföljandet av arbetena med kyrkoruinen, skulle föreningen ha ett traditionellt hembygds-program och verka inom dåvarande Össeby kommun, dvs. socknarna Angarn, Kårsta, Vada och Össeby-Garn. Under restaureringen, som slutfördes 1971, utfördes arkeologiska undersökningar, varvid ett flertal intressanta fynd gjordes, däribland runstensfragment.
Satsningen fick stor uppmärksamhet bland allmänheten, bland annat genom lokal-pressen, och kunskaperna om bygdens historia ökade. Hembygdsintresset hade fått en god början. I samverkan med Össeby församling och Vallentuna kommun står föreningen alltjämt som beskyddare för kyrkoruinen. Föreningen har byggt en klockstapel, gjort ett altare och bänkar och anordnat en förvaringsplats med tak för de gravstenar som legat inne i kyrkgolvet. Varje år brukar friluftsgudstjänster, konserter, dop och vigslar vara populära. Skolklasser och enskilda kommer dessutom ofta på besök.
Össeby-dräkten
|
|
Då det i Össeby inte fanns någon folkdräkt, framkom i början av 1970-talet önskemål om en egen bygdedräkt.
Detta blev föreningens nästa stora satsning. En arbetsgrupp utsågs, och 7 olika dräktförslag utarbetades.
Förslagen presenterades genom utställningar på biblioteken, hos olika föreningar, på sammankomster och i pressen. Ortsbefolkningen fick rösta och framföra sin mening. Uppslutningen blev mycket god. Med stor majoritet vann det förslag, som var det enda med historisk förankring i bygden.
Det byggde på bland annat en över 100 år gammal röd-svart-randig kjol, som burits av en kvinna i Kårsta och också vävts där. Det blev i mångas tycke en smakfullt komponerad dam- och herrdräkt.
Första gången den nya Össeby-dräkten bars, var på ett bröllop i Kårsta kyrka midsommaren 1976. Efter ett par år hade tyger levererats till 230 dräkter. Syverksamheten har visserligen avtagit, men dräkten har blivit allmänt uppskattad och använd av många vid åtskilliga högtidliga tillfällen såväl inom som utanför vår bygd. Bland annat hade föreningen äran att i kungaparets närvaro representera Stockholms län med denna dräkt vid de stora högtidligheterna på Skansen under Hembygdens År 1984.
Västanberga Gård och Torpet i Sundby Föreningen hade haft sina arrangemang på olika platser, bland annat Stora Benhamra gård. Önskemålet om en hembygdsgård blev verklighet 1978, då Västanberga gård i Ekskogen ställdes till föreningens förfogande. Gården ägdes av Vallentuna kommun och uppläts till föreningen genom ett hyresavtal. Föreningen fick disponera mangårds- och flygelbyggnader, härrörande från 1800-talet, med tillhörande trädgård. Ett successivt upprustningsarbete med betydande ideella insatser vidtog. Mangårdsbyggnaden inreddes i 1920-talsstil. Några större kostnadskrävande investeringar kunde föreningen dock inte åta sig, då kommunen på grund av exploateringsplaner inte ville skriva kontrakt på mer än ett år i taget.
Olika arrangemang anordnades. De årliga julmarknaderna drog till sig flest besökare, men även de många brasaftnar, som genomfördes med föredrag och dokumentation om bygden, bör särskilt nämnas. Under 15 år fungerade Västanberga som föreningens hembygdsgård. Under 1982-1994 disponerade föreningen även det så kallade Torpet i Sundby, också det ägt och upplåtet av kommunen mot att föreningen utförde nödvändigt underhåll. Torpet, som var en typisk parstuga troligtvis från omkring 1800, hade ett begränsat utrymme, men kom väl till användning för olika sammankomster, däribland berättaraftnar om bygden under gångna tider.
Brottby kvarn
|
|
Förfallet hade gått långt, och om den skulle räddas för framtiden, var behovet av åtgärder alarmerande.
Kvarnen, som uppfördes på 1870-talet, var konstruerad som en skenkvarn. Bara ett fåtal av denna speciella modell, endast känd ifrån Uppland, fanns bevarade. På 1960-talet hade kvarnen kommit i kommunens ägo.
Efter många påtryckningar och förhandlingar ställde kommunen ett betydande anslag till föreningens förfogande, avsett för en yttre renovering. Under tre år kom ett ideellt arbete att successivt utföras. Det fullbordades med uppsättning av nya kvarnvingar hösten 1993. Bland de eldsjälar som verkade för projektet fanns en yrkesmässig erfarenhet med särskild känsla för gamla hantverks-traditioner. Besök med detaljerade studier gjordes vid ett flertal andra kvarnar. En andra satsning utfördes av föreningen 2010-2015, då kvarnens maskineri återställdes så som det hade varit från början. Detta gjordes möjligt genom att de viktigaste originaldelarna återfanns i en loge på Brottby gård, men även tack vare ekonomiskt stöd från Länsstyrelsen.
Kvarnen försågs dessutom med stenar, liggare och löpare, avsedda för malning av havre. Den fick också åtta vingar som var det ursprungliga antalet.
Kvarnstuganpå Västanberga var byggnaderna i dåligt skick. En renovering beräknades bli mycket kostnadskrävande. Många tyckte då, att Kvarnstugan och Brottby kvarn, där föreningen redan var igång med en intressant satsning, borde passa bättre som hembygdsgård. Detta blev också inriktningen för den förhandling, som vidtog mellan föreningen och kommunen, som ägde av även denna byggnad. Västanberga såldes och föreningen flyttade ut därifrån. Av vinsten på försäljningen anslogs medel till upprustning av Kvarnstugan.
I samarbete mellan kommunen och föreningen inleddes ett ambitiöst upprustningsprojekt. Under ett och ett halvt år engagerades genom ALU ett tiotal personer i olika långa perioder. Ytterligare anslag motiverades som ett försenat underhåll. Med kommunen som ägare hade nämligen insatserna under de senaste 30 åren varit ytterst begränsade. Då ett betydande belopp blivit över från kvarnrestaureringen genom sparsamhet och ideella krafter, kunde också detta komma till användning för Kvarnstugan. Därutöver kunde föreningen räkna in minst 20 personer, som ställde upp ideellt. Till vissa specialarbeten anlitades särskilda hantverkare. I stort sett allt fick en ordentlig genomgång. Grund och bärande delar, väggar och tak, såväl exteriör som interiör, åtgärdades. Golv, dörrar och fönster byttes ut eller reparerades. Eldstäder gjordes i ordning. Vatten och avlopp drogs in, och nya elledningar med elektrisk uppvärmning infördes. En ny flygelbyggnad med handikappsanpassad toalett och förråd uppfördes. Kvarnstugans tomt fick en rejäl uppsnyggning.
Naturligtvis var det viktigt att bevara byggnadens gamla karaktär, dock med vissa moderna installationer i köket för att motsvara nutidens krav. Kvarnstugan byggdes någon gång under 1800-talet och utformades då som en typisk parstuga. Den fungerade som arbetarbostad till Brottby gård. I ett senare skede, obekant när, tillbyggdes stugan med en kammare på vardera gavel för de 2 hushåll, som då fanns där. Men mest intressant är nog den omgivande kulturmiljö, i vilken Kvarnstugan är en del.
I Kvarnbacken, som sträcker sig från Kvarnstugan till den gamla kungsådran Långhundraleden, finns ett stort gravfält från yngre järnåldern. Ganska nära finns också Össeby kyrkoruin, Sjökullarna, runstenar, gårdar med forntida anor och mycket annat.
Intill E18 (vid korsningen gamla och nya Norrtäljevägarna) ligger Kvarnstugan bra till för information och studium av detta område. Temadagar med olika aktiviteter utomhus, föreläsningar om bygden och musikprogram brukar anordnas. Uthyrning till andra organisationer och enskilda förekommer även.
Vallentuna kommunfullmäktige beslöt 2006 att överlämna Kvarnstugan med kvarnen och området Kvarnbacken som gåva till Össeby Hembygdsförening.
Kulturlandskapets bevarande En viktig uppgift är att följa upp och bevaka kulturmiljöintressena i samband med byggplaner. I sådana frågor brukar föreningen göra framställningar till kommunen eller andra berörda instanser. Som exempel kan nämnas planerna på en stenkross med bergtäkt och deponi för byggavfall i Brottby, som var aktuellt 1997-1998. Det blev stor oro bland ortsbefolkningen som menade, att det skulle innebära ett alltför stort ingrepp i naturen med buller och mycket negativ inverkan på kulturmiljön. Tillsammans med andra organisationer och enskilda medverkade föreningen till bildandet av Arbetsgruppen Stoppa Brottby-krossen. Uppslutningen blev stor, och många sakkunniga engagerades.
Rapporter och skriverier förekom i massmedierna, bland annat TV. I de omfattande protester, som sammanställdes och överlämnades till länsstyrelsen, blev det en stark och vederhäftig substans.
Betydelsefullt var även, att hembygdsförbundet slöt upp och gav opinionen ett bra stöd.
Resultatet blev att de lokala intressena vann en välförtjänt seger. Till bevakandet hör även att se till runstenar och andra utskyltade fornlämningar. Till att sköta detta finns utsedda faddrar med uppgift att tvätta runstenar, röja eller städa om så behövs, och rapportera till kulturförvaltningen på kommunen.
Ett trevligt och bra sätt att få veta mer om kulturmiljön har de exkursioner, som anordnats i skog och mark med kunniga guider, ansetts vara.Publicistisk verksamhet 1982 utgav föreningen boken Garnsbygden - En socken- och gårdshistoria, författad av kammarrådet Harald Skoglund. Den utgör en omfattande redogörelse från tidig forntid till mitten av 1800-talet och är grundläggande för dem som vill ha en utförlig vetskap om bygden. (Boken säljs till ett pris av 100 kr och kan beställas på föreningens plusgiro 61 27 46-8). Mindre publikationer och vykort finns även till försäljning.Samverkande organisationer Kontakterna med likartade organisationer inom kommunen är väl etablerade.
Samarbetsgruppen för hembygdsföreningarna i Vallentuna kommun tillkom 1976 för planering av gemensamma arrangemang och utbyte av erfarenheter. Bland annat anordnas sedan länge uppskattade bussutflykter för nyinflyttade, då både det gamla och det moderna i kommunen uppmärksammas. Ett annat exempel på projekt att samlas kring var de sockenrundor som ordnades i samband med firandet av 800 år Vallentuna 1998 , då även Studieförbundet Vuxenskolan spelade en viktig roll. Intresset bland allmänheten för att på ett välordnat sätt få se sevärdheter runt om i kommunen visade sig vara så stort, att också den typen av arrangemang återkom i flera år.
Med Össeby hembygdsförening som en av huvudmännen bildades Arbetsgruppen Långhundraleden 1979. En idé fanns om att utforska det system av sjöar och vattendrag, som förband Trälhavet med de inre delarna i Uppland. Den gamla kungsådran med sin sträckning utmed det långa hundaret, sedermera Långhundra härad, hade varit en av de viktigaste kommunikationslederna i landets tidiga historia. Med ett växande intresse för att dokumentera detta dröjde det inte, förrän samtliga hembygdsföreningar kring leden var anslutna till arbetsgruppen. Verksamheten utvecklade sig till ett givande utbyte mellan såväl amatörer som professionella forskare. Efter drygt 10 år kunde ett stort antal populärvetenskapliga uppsatser och artiklar sammanställas och utges i bokform.
Alltjämt fortsätter arbetsgruppen med glödande entusiasm. I Angarnssjöängens Naturcentrum blev föreningen involverad 1984. Då Angarnssjöängen, ett av länets främsta fågelområden, blev naturreservat, ordnades där en utställningslokal, som senare blev ombyggd och utökad, avsedd att ge information om kulturlandskapet med dess flora och fauna.
En viktig partner är också Klockarborgs Vänner, som grundades med hembygdsföreningens medverkan 1996. Denna vänförening har till uppgift att äga och bevara Klockarborg till kommande generationer. Där finns familjen Söderbergs stugor, intakt bevarade både exteriört och interiört från 1800-talet, med ett idylliskt läge invid Garnsviken. Bland annat har förekommit samarrangemang med visningar. Betydande har också varit det utbyte och stöd i olika former som kunnat påräknas från Vallentuna kommun, inte minst dess kulturnämnd, och Össeby pastorat. Mångsidighet och bredd Då föreningen har ett så omfattande område som fyra socknar att verka inom, har det varit en ambition att så långt möjligt tillgodose önskemål och intressen inom alla geografiska delar. Föredrag, musikprogram och andra arrangemang har därför många gånger alternerat mellan socknarna och olika platser, men oavsett sockengränserna har det varit en god sammanhållning.
I historisk tid har mycket också varit gemensamt. Att ha en geografisk representation bland förtroendeuppdragen i föreningen har ansetts vara en bra målsättning, även om den inte alltid kunnat uppfyllas. Inspiration och glädje har dessutom tillförts genom de många uppskattade utflykter som föreningen anordnat genom åren, antingen det skett med båt i skärgården eller med buss på studiebesök hos andra hembygdsföreningar som visat sina specialiteter. En av höjdpunkterna anser många vara den årligen återkommande konserten i Kårsta-Ekskogens bygdegård. Variationen av aktiviteter och satsningar har varit både kunskapsberikande och underhållande. De många engagemangen har gett styrka och gemenskap i föreningen.
Att värna om bygdens kulturarv har varit en stimulerande uppgift. Förhoppningsvis har det också gett allmänheten ökad medvetenhet om de värden hembygden utgör.
Foto och Text: Börje Sjöman